Allting gör mig så förvirrad av att se min bror med min förre detta bästa kompis lyckliga och gulliga och det får mig att bara villja vrida tillbaka tiden då allting var bättre. Varje dag dom senaste månaderna har jag kämpat mig igenom tuffa dagar med huvudet högt när alla ser men på nätterna har jag gråtit mig till sömns och kännt mig sårad och sviken precis som om hjärtat slitits rakt ut ur kroppen på än. Det svider fortf i hjärtat varje gång jag ser dom och att dom e så gulligt lyckliga ihop, det får mig att bli illamående och vilja spy för ni båda har förlorat värdigheten i mina ögon och den kommer aldrig bli detsamma igen.

Personerna runt omkring mig som jag ser är lyckliga på sina vis men hela mitt letiv har gått ut på att få kämpa mig igenom livet för att finna lycka och kunna bli en bra person och det kanske jag har lyckats med, men varje kväll i storsätt kommer tårarna fram och tar med sig gamla minnen om hur allt har varit och det svider i hjärtat med tanken på hur mycket jag gått igenom både ensam och tillsammans med folk.